även fast jag är så svennebanan man kan bli, eller nej föresten jag har ju inte blont rakt hår, men i övrigt, väldigt svennebanan, så måste jag säga att jag oftast tycker vi är ett ganska tråkigt folk dit jag helst inte vill räkna mig själv. Ja helst skulle jag vilja bli världsmedborgare och kunna resa vart jag vill när jag vill utan att bry mig om gränser, men det finns väl nått negativt i det också.

För det är vi svenskar bra på att hitta, det negativa, förutom om man ber om lite negativ feedback, då finns inget, väldigt lustigt det där. 

Exempel, jag ber mina nära å kära, främst kompisar då, om lite feedback om hur jag beter mig, finns det något jag kan ändra, gör/säger jag saker folk retar sig på? Man har ju alltid dom sidorna och hur ska man jobba på dom om man själv inte vet om dom? Men icke, enligt mina kompisar är jag den bästa i världen, en stor fet och ouppskattad lögn. 

Däremot exempel 2, jag sitter och fantiserar om vad jag skulle göra om jag bara ville lalla runt i nått varmt härligt land, eller inte lalla utan leva, då spånar jag högt att man kan ju starta ett litet B&B på nån ö i Västindien, himla mysigt låter det. Men här kommer dom, drömmotståndarna, nej usch hur skulle det gå till, Gud så jobbigt, städa efter massa skitiga turister. Varför!? Varför är man då så negativ, tänk om det här är något jag seriöst överväger, varför stöttar man då inte den drömmen? Med, shit va roligt, spännande, vilket äventyr!! Passa på medan du lever! 

Andra nationaliteter (enligt vad jag upplevt) dom kommer på en sak, får ett infall, en idé, och bara kör! Det får bära eller brista, men man har ändå chansat på det man vill göra. Men här i svennebananland, där överväger vi alla för och nackdelar till att det senare har vunnit, så får även den drömmen följa oss i graven. 

Peppa varandra och se till att din galna dröm går i uppfyllelse, man komer inte ångra sig är jag helt övertygad om.